Småprat

Skolan har börjat, jag är nu abiturient, detta är sista året och om allt går bra flyttar jag hemifrån nästa höst. Förhoppningsvis till Sverige. Förhoppningsvis till Uppsala. Jag vill tänka så. Just nu känns det inte skräckinjagande, vilket jag trodde att det skulle bli, jag är faktiskt ganska förväntansfull. Inte så att jag vill att tiden skall rusa iväg, men det känns som något trevligt som ligger i framtiden och väntar.

Jag borde plugga psykologi. Detta för att psykologi är livsviktigt, det är bland det mest fascinerande som finns, jag vet inte ens om det är möjligt att leva ett helt liv utan att veta lite om psykologi, det omger ju oss.

En till brännande punkt är förstås att jag kommer att skriva det i studenten i höst, därför måste jag plugga. Det har varit sporadiskt. Under sommarlovet har jag drabbats av plötsliga lässtormar och kunnat sitta och läsa Psykologins grunder en hel dag i sträck. Sedan följde en lång paus då jag bara läste skönlitteratur. Jag är nu inne på tredje psykologiboken av fem, men befinner mig återigen i en lång paus. Skolan har börjat och jag läser Casanovas memoarer och den mycket tilltalande Thérèse Raquin. Och så tog jag med mig Lol V. Steins hänförelse från biblioteket och jag har en annan bok av Duras redan hemma, så jag börjar närma mig den farliga gränsen på 5 böcker att läsa samtidigt, där samtliga riskerar att tappa greppet om mig om jag fortsätter att läsa dem såhär aktivt. Därför väntar jag med Bachmanns Malina som jag hämtade ut igår. Jag vet inte vilket som är värst, att inte ha någon bok att läsa, eller att ha för många böcker att läsa.

För övrigt: Ödet är generöst och lyckan faller mig i händerna. Under en svenskakurs i skolan ska alla i gruppen läsa samma bok och sedan diskutera den efteråt, alla skall helst ha ett eget, köpt exemplar. Boken i fråga blir Igelkottens elegans.