----------------------------------------------------------------------------------------------------------
EDIT (vilket fråntar inlägget hela dess raison d'être, men vad göra): Gick förbi ett stånd med antikvariska böcker idag och vad får mina ögon syn på om inte Kärlek i kolerans tid i alldeles ljuvligt fin, orörd pocketutgåva? I det stadium tidigare inhandlade ex var någon gång i sin avlägsna barndom? Inhandlade naturligtvis, 20 kr denna gång, fortfarande en struntsumma. Så lycklig jag är över den nu -- det går inte att komma ifrån --- böcker i snyggt och prydligt skick utgör en alldeles särskild källa av glädje för denna höviska bokälskare.**
(14 maj, 2011)
*Jag är dock inte beredd att följa denna tanke hur långt som helst. Jag kan fortfarande inte acceptera läsplattor till ex.
** Se Anne Fadimans Exlibris vidare för definition av hövisk resp sinnlig bokälskare.
Exakt. Läsplattor må praktiska och göra litteratur väldigt lättillgängligt och i längden väldigt billigt, givet både kostnaden för inköp av dels böcker och dels hyllor att ha dem i etc etc. Men det är ju inte det det handlar om! Det är bland så mycket annat bokens tyngd i händerna, papprets struktur, den vaniljartade och lätt unkna doften av antikvariska verk, möjligheten att göra anteckningar i marginalerna och hundöron på sidor eller den att förbanna dem som gör så, ljudet av bläddrande, en vacker utgåvas estetiska värde och den bibliofila njutningen av att lägga ned timmar på att organisera sin fysiska boksamling det kommer an på. Läsplattor kan inte ge hälften av de fenomenologiska upplevelser en faktisk, tryckt bok kan.
SvaraRadera(Detta är precis analogt med ett av skälen till att jag föredrar kontinental filosofi framför analytisk dito. Den senare traditionen liknar just en läsplatta.)
PRECIS!!... Och jag vill överhuvudtaget alltid slå ett slag för den rent fysiska världen i vår (på gott och ont) alltmer digitaliserade ålder.
SvaraRaderaMin ständigt växande sommarhög inkluderar redan Garcia Marquez, i form av 100 years of solitude, men hur lockande känns det inte att lägga till Kärlek i kolerans tid nu? Om det bara fanns mer tid. Eller snarare, om det inte var så mycket annat som tvunget måste göras...
SvaraRaderafoolanthropy: Mmm, så är det, man tror man ska ha massa tid nu när det blir sommar och så... Får redan ångest när jag sneglar på alla böcker jag vill läsa och omöjligt kommer att kunna, inte ens om jag var ledig hela sommaren. Och 100 years of solitude lockar mig med, måste jag säga! Ack, ack. Kanske får vi nöja oss med att läsa varsitt Márquez-verk och sedan delge varandar upplevelsen, som kompensation? :)
SvaraRadera